Kameran – viktig för historien

Kameran är en uppfinning som visat sig vara ovärderlig för mänsklighetens historia. Den har visat sig vara ett fenomenalt verktyg för såväl media som bildkonst och historik. Men även för den lilla människan, att kunna fånga stunder att minnas.

Oavsett om man är professionell in sitt fotograferande eller om det är helt personliga saker du använder den till så är den oersättelig.

Pinhole-kamera

Om man går tillbaka och tittar till kamerans historia så ser man hur mycket det skiljer mellan dagens kameror och den gamla tidens apparater. Innan man pratar detaljer om en kamera så kan det vara bra att förstå vad en kamera verkligen är. Man kan kort och enkelt säga att det är en anordning som används till att ta foton. Fotografi kommer ursprungligen från det grekiska ordet ”foton”. Den som först använde ordet i fotografihistorien var Sir John F.W. Herschel 1839. Kameran fångar ljuset och registrerar sedan bilder tack vare hjälp från ljus eller andra former av strålning till till ett ljuskänsligt material. En kamera har linser, speglar, ljuskälla och plats där bilden sparas. De första kamerorna var såna man fick prova att göra i skolan, så kallade småhålskameror (pinhole). I kamerans historia sägs den ha använts så långt tillbaka som av de gamla grekerna. Kameran använde sig av ett mini-litet hål för att projicera bilden som alltid hamnade upp och ned. Enligt vad som sägs var Alhazen eller Ibn Al-Haytham kända för att ha skapat den första pinhole-kameran på 1000-talet. I tidigaste dokumentationer kring kamerans användning så användes den för att titta på solförmörkelser. Det finns dokumenterat från Leuven-universitetet år 1544. Samma år använde Giovanni Batista della Porta en kamera för sina vetenskapliga ritningar. Mer än hundra år senare, år 1685, kunde den första bärbara kameran presenteraas av Johann Zahn. Det var den första modellen som var lik en kamera på det sätt vi känner dem idag.

Pinhole-kamera

Första bilden

Det tog dock länge innan man hittade ett sätt att bevara de foton man tog. Inte förrän Joseph Nicephore Niepce 1827 använde heliografer eller soltryck kunde man börja spara sina fotografiska verk. Man kan säga att heliograferna var det första verktyg som kunde använda ljus för att rita själva fotot. Fotografiet liknande dock inget vi ser idag eftersom Niepce använde en slags gravyr där en metallplatta utsattes för ljuset. De mörka delarna av graveringen kunde blockera ljuset, medan lättare områden tillät tillräckligt mycket ljus för att reagera med kemikalierna som användes på metallplattan. Fotot var i början osynligt men efter att metallplattan placerats i ett lösningsmedel kunde den ge en bild genom graveringen. Dock fanns det två nackdelar med metoden, den krävde hela åtta timmars exponering för att skapa fotot och den bleknade väldigt fort efter. Niepce ville hitta ett sätt att föra över bilderna till ett annat medium där det kunde lagras permanent men hann aldrig finna en lösning innan han dog 1833. Fyra år efter hans död klarade Daguerre att genomföra den allra första fotografiska processen som uppkallades efter honom själv, daguerreotypen.